Bild o text från Hudiksvallsbilder

Boken Hudiksvallsbilder av Maj-Britt Norin och Lars-Åke Winberg har ett avsnitt om marknaden runt 1920-talet. Här kan du se fotot och texten från boken. Samma text finns nedanför fotot på den här sidan.

Marknadsnöjen

Aldrig är staden så vacker som under dessa marknadskvällar.
Pariserhjulet, med sina lampor, avtecknar sig mot den mörka kvällshimlen. Musik och röster hörs vida omkring.
Kritiska insändarröster i stadens tidningar talar om ”den moderna, upplysta människan, som trampar kring i lervällingen och som är enastående i sina krav på nöjen. Gycklare, taskspelare och mer eller mindre tvetydiga individer samlas på ett kotorg …
De uppträdandes hesa skrik och fadda kvickkheter … Komikernas historier, som i fråga om renhet, är att jämföra med smutsen man trampar i. Jättepositiv vars oljud kunna slita sönder öronhinnor av stål.”
Stadens läkare varnar ungdomen och ber föräldrarna se till, att deras barn inte drar på sig farliga förkylningssjukdomar i de ohälsosamma dunster man tvingas inandas.
Men vad hjälper kritik och varningar?
Marknaden är och förblir årets höjdpunkt. Bönder, borgare och fiskare gläder sig åt att få besöka festligheterna på Kotorget. Alla skall de finna något i sin smak.
Man njuter av färden i det handvevade pariserhjulet. Glada Kalle, som är alla tiders marknadsutropare, lovade ju att man skulle få höra änglarna sjunga däruppe. (Vad man hörde var hur det knarrade och gnisslade i träkonstruktionen). Som vanligt har Kalle sin gris med sig. Var annars än på marsknan dricker gris och husbonde ur samma flaska?
Karusellen, som i många år drivits runt av springande karlar, går numera med diesel. Avgaserna ligger tunga över torget. Hela marken tycks skälva när motorn startar. Vaxkabinettets figurer sätts i lätt rörelse. Det ser nästan ut som om de får liv. Kusligt tycker de som kommer ut ur de två långa tälten. Där inne har man skådat allt från kungligheter till mordscener och annat ruskigt. Osedlighet förekommer också i en sluten avdelning för fullvuxxna herrar.
Cirkusen finns på plats som vanligt. På affischerna står att Hudiksvalls modigaste man skall gå in bland tigrarna. Folk pratar om Brazil Jack, som ridit över sädesskylarna i Tuna. Någon talar om Hjortnäs-Anders, som var den starkaste kraftkarl som funnits. Och man minns Roslagsbjörnen. Han som var stark som en riktig björn.
Jättedamer och lilleputtar, människoätande negrer och jättespindlar med kvinnohuvud och mycket annat obegripligt kan man se på ”marskna’n”.
Lervällingen går över galoscherna. Pengarna rinnner alltför snabbt undan. En i många fall ovanligt dyster måndag väntar. Men strunt i det! En gång om året möts de alla här: Hästskojare, klockbytare, kålsoppskärringar , spådamer , bråkstakar, lönnkrögare, pokerspelare, affärsmän, danslystna pigor, hudiksvallsborgare och alldeles vanligt folk. Affärer av alla sorter görs.
På 20-talet vill man försöka snygga till marknaden, ge den ny plats, nytt namn och nytt innehåll. Det är en historia, som är bortglömd idag. Allt återgick nämligen snart till den gamla vanliga ordningen.