Hudiks marknad i våra hjärtan Text: Lennart Ersson

Det är välbekant att marknaden i Hudiksvall har gamla traditioner. Faktum är att vi haft marknader i bygden ända sedan tidiga 1500-talet och tidvis hölls inte mindre än tre årliga marknader i staden, varav två var vintermarknader och en höstmarknad.

Marknaderna på 1500-talet hölls i Visvall. där fem vägar strålade samman och blev till en naturlig samlingsplats. Och det var alltså innan Hudiksvall ens blivit stad.

Riktig fart på marknaderna blev det på 1640-talet och framåt när Hudiksvall fick sitt nya läge mellan fjärdarna. Då behövdes två vintermarknader. som hölls på torget vid Rådhuset. samt en höstmarknad med placering på Kotorget. som tidigare också kallades för Oxtorget. Som namnen antyder var höstmarknaden länge delvis en kreatursmarknad.

Marknaderna hade stor betydelse inte bara för staden utan också för hela landsdelen. Folk vandrade förbluffande långa sträckor för att ta sig till marknaderna.

Visst handlade det till stor del om nöjen och de sociala mötena med många kända och främmande människor. men det viktiga i gamla tider var själva handeln. Marknaderna hade på den tiden samma funktion som supermarkets och internethandel har för oss moderna människor. Det var helt enkelt en samlingsplats för säljare och köpare med utbud av precis allt.

Knallarna var allmoge som kom från exempelvis Jämtland och Medelpad för att sälja bland annat torkad fisk. sill, saltat fläsk och lax.

Myller av nöjeslystna

Redan tidigt blandades försäljninggen av varor med ett myller av nöjen och spel.

1656 utspelades en händelse som kom att omtalas länge i den glada staden.

Det var en handelsman Brandt från Stockholm som arrangerade någon slags hasardspel med hjul som kallades ”Lyckoputta” och han lockade med högvinster i form av fint. nytt tyg till byxor och en stilig hatt. Men mässbesökaren Mickel Persson lyckades med konststycket att nästan omedelbart vinna båda högvinsterna.
Det blev för mycket för arrangören att smälta och han vägrade helt enkelt att lämna ut vinsterna. Det fanns dock massor med vittnen som sett händelsen. Stämningen på platsen blev upprörd och storsmockan hängde i luften. Men Stockholmsknallen vägrade ändå att lämna ifrån sig vinsterna.

Det hela fick sin upplösning litet senare när ärendet hamnade inför tinget. Med tanke på alla vittnen som varit på plats var det inga större bekymmer för rätten att avkunna dom och Mickel Persson fick till slut sina rättmätiga vinster.

22 krogar i stan

På det hela taget var det förvånanssvärt god ordning på själva marknadssplatserna i staden. Till varje marknad utsåg de styrande åtta oförvitlige män som dygnet runt patrullerade för att hålla ordning.

Betydligt sämre ställt med ordningen var det utanför marknadsområdet. Staden hade i slutet av 1700-talet inte mindre än 22 (!) krogar där det kunde gå minst sagt livligt till vid marknadstid.

I början av 1700-talet var det desssutom många hemvändande officerare som ställde till bråk.

Är 1711 hade man ett speciellt beekymmer när pesten grasserade och utposterade vakter vid stadstullarna måste granska varje inkommande besökare,
så att dessa kunde upppvisa sundhetspass och inte föra med sig smitta.

Handlarna måste ha stängt

För stadens handlare tycks markknaderna på 1600-talet inte haft någon större betydelse. Tvärtom var stadens bestämmelser sådana att de under
marknadsdagarna måste hålla sina bodar stängda och helst själva fungera som knallar på marknadsområdet.

Rent allmänt kan man tycka att det inte var särskilt mycket bevänt med stadens egna handlare på den tiden. Dagtid på vardagar hade de av outgrundlig anledning alltid bodarna stängda. Dök det upp någon tänkt kund fick denne vackert knacka på porten så att handlaren, om han var tillgänglig, kunde öppna sin bod för kunden ifråga.
Det är inte att undra på att folk såg fram emot marknaderna med sina rader av öppna varustånd och utbud av varor, som man annars aldrig såg skymten av.

Kris för marknaderna

Fortfarande under första hälften av 1800-talet rådde en mycket livlig handel på marknaderna i Hudiksvall. Men 1846 kom en ny handelsförordning som medförde att det öppnandes massor av handelsbodar i snart sagt varje socken i Sverige. För marknader, inte bara i Hudiksvall utan i hela landet. fick det stor betydelse när folk bekvämt kunde köpa varor på hemorten. Knallarna tröttnade och de marknader i Hudiksvall som tidigare haft minst 50-talet försäljare fick nu bara en handfull.
Allt fler röster höjdes för att inskränka eller kanske till och med avskaffa åtminstone vintermarknaderna i Hudiksvall.

1865 avskaffades alla marknader i länet. men det blev stora protester mot det. inte minst i Hudiksvall.

Höstmarknaden blev i alla händelser kvar eTter uppehåll några år och kom med tiden att helt ändra karaktär från att i första hand ha varit kreatursmarknad till att i huvudsak fungera som nöjesevenemang.

Runt förra sekelskiftet blev det ny fart på marknadslivet. Med elektricitetens intåg blev det möjligt med nya sofistikerade karuseller samt avancerade spel som ”enarmade banditer”. Redan tidigare hade man haft ganska enkla varianter av karuseller. dragna med handkraft eller hästkraft.

Ett stort lyft för marknaden i Hudiksvall blev det när man 1896 byggde den smalspåriga järnvägen som knöt samman norrsocknarna i landskapet med Hudiksvall.

Primitiva tågresor

Marknadståget från Bergsjö till Hudiksvall blev mäkta populärt och man satte in extratåg på Bergsjöbanan med särskilda vagnar riktade till ungdom med litet mindre krav på komfort och med begränsad kassa för marknadsbesöket.

Man använde helt enkelt öppna godsvagnar och satte brädor tvärs över som sittplatser. Det kunde gå nog så livligt tillväga på dessa marknadståg och det hände mer än en gång att någon yngling tog med sig en laddad revolver för att kunna salutera vid stoppen på de små stationerna.

Det fanns faktiskt ett ännu billigare sätt att via järnvägen ta sig från norra Hälsingland till marknaden i Hudiksvall. Nämligen att vandra efter järnvägen. Det var egentligen förbjudet av säkerhetsskäl. men det kunde man kringgå genom att köpa en
gångbiljett. Det var naturligtvis ytterst ansträngande att vandra drygt fyra mil efter järnvägen från Bergsjö till Hudiksvall. men det var desto billigare. Man kunde köpa en årsbiljett för vandring efter Bergsjöbanan för fyra kronor.

I godsfinka till marknan

Även i modernare tid hände det att marknadsresenärer på järnväg tvingades åka tämligen spartanskt. Under krigsåret 1944 hade svenska staten lånat ut alla tillgängliga personvagnar till Finland som var illa ute i kriget mot Ryssland. Vagnarna behövde den finska krigsmakten för truppförflyttningar.

Men det innebar i sin tur att SJ inte hade några vanliga vagnar att sätta in för de planerade extratågen till marknaden i Hudiksvall det året. Dilemmat löstes genom att man helt enkelt satte in godsfinkor i extratågen och under två dagar reste totalt över 7000 nöjeslystna. företrädesvis folk från Nordanstig och Söderhamn. i godsfinkor för att uppleva 1944 års marknad.

Andra världskrigets utbrott förde också med sig att man faktiskt måste inställa marknaden 1939. De stenhårda bensinransoneringarna satte helt enkelt stopp för evenemanget.

Hälsinglands största folkfest

Under 1900-talet upplevde höstmässan i Hudiksvall ett fantastiskt uppsving. Den kom med tiden att bli Hälsingland största årliga publikevenemang.

Stadens utveckling gjorde dock till slut att Kotorget inte längre räckte till som marknadsplats. 1991 fick man dra konsekvenserna av det och flytta marknaden till nuvarande läge längs Drottninggatan och bort till Glysisvallen. Många befarade nog att det skulle bli dödsstöten för det anrika evenemanget när man lämnade den naturliga urgamla marknadsplatsen Kotorget. Men de farhågorna har kommit på skam och den positiva utvecklingen har bara fortsatt.Den moderna marknaden har gång på gång slagit alla rekord både vad det gäller publiktillströmning och antalet knallar.