150 kilo vitkål till marknadssoppan Text:Lars-Gösta Larsson
Var det kålsoppan som hittade marknaden i Hudik – eller var det tvärtom?
Och när serverades egenttligen den första tallriken kålsoppa där nere på Kotorget? Det är det ingen som vet. men att denna anrättning av vitkål. buljong och soppkorv genom många årtionden haft en stark roll vid Hälsinge Marknad är det ingen tvekan om.
I dag är kålsoppan mest bara en parentes i marknadsfirandet. Annat var det i mitten på förra århundradet då sopptälten var nästan lika många som ballongförsäljarna. Nu lever både kålsoppan och ballongerna en tynande tillvaro i marknadsvimlet där importerade rätter, som langos och grillade chorizokorvar, säljer bättre och där mobilskalen finns i fler modeller än ballongerna.
Det sista ”sopptältet”
Det var främst längs Kålhagsgatan och Lastagegatan som de flesta serveringstälten – mestadels av spillvirke och presenningar – byggdes upp inför marknadsdagarna. Här kunde marknadsbesökarna få en stunds vila med en kopp kaffe och en skinksmörgås
eller en tallrik kålsoppa och en hårdmacka med ost.
Ingen vet alltså vem som var först èmen däremot vet vi vem som serverade den sista kålsoppan på Kotorget.
Hudikprofilen Bernt ”Såpa” Jacobssson – med ett förflutet bland annat som backhoppare, stock-car-förare och dansbandsmusiker – hade tillsammans med frun Signe och paret Arne och Lillemor Åsberg under nästan hela 80-talet under marknadsdagarna ett ”sopptält” på Kålhagsgatan.
- Vi körde på med kålsoppa, kaffe och smörgåsar ända fram tills dess marknan flyttade till Glysis. Då kunde vi inte följa med, berättar ”Såpa”.
- När vi började fanns det väl en sex sju olika ställen som serverade kålsoppa på Kotorget. men de försvann en efter en under åren som vi höll på.
- Vi köpte 150 kilo vitkål vid Svärds handelsträdgård. Det blev flera säckar fulla och sedan hackade vi allt för hand och kokade soppan dagarna före markna’n, säger Signe.
- Jag och Arne jobbade då vid Hymas och där kunde vi koka soppan. Sedan byggde vi bänkar och bord och täckte allt med ett preseningstak, berättar ”Såpa”.
Skedar utan ”Iyftkraft”
- Vi har många roliga minnen från tiden med ”sopptältet”, berättar Bernt och Signe. Det dråpligaste var när vi hade laddat upp med porslin och bestick och även ordnat diskmöjligheter när hälsovårdsmyndigheterna meddelade att bara engångstallrikar och plastbestick fick användas.
- Vi fick tag på plastbestick, men det visade sig att de inte klarade av den varma soppan. Jag kommer ihåg en man som var lite ”dragen” och som försökte sörpla kålsoppa med en sked som hade böjt sig och hängde rakt ner, skrattar ”Såpa”.
- Det blev en snabbrunda till sta’ns alla bensinmackar för att hitta nya skedar och vi provade dem under varmvattnet inne på toaletterna.
Ett annat minne var att många som var lite runda under fötterna kom för att äta soppa. Ibland behövdes hjälp av ordningsvakter eller polis för att få ut de allra stökigaste.
Det var inte alla som frivilligt ville avstå från marknadssoppan.
- Men vi löste det genom att bjuda alla ordningsvakter och alla poliser på gratis kålsoppa när det passade dem. På det sättet fick vi alltid extra bevakning, minns ”Såpa” Jacobsson, med ett förflutet som trummis i bland annat Bo Erlings, Murres och Sigvard Bäcklunds dansorkestrar. Och vid mikrofonen stod oftast Signe som vokalist och delade spelglädjen med ”Såpa”. Och på den vägen är det fortfarande …